.
.
.
Dottern: Jaa, men vi såg inte alla djur... vi såg inte bävern!
Maken (mumlande): Men jag har då sett en bäver... i husvagnen
*Ragga.....dish*
Vi har varit på minisemester. Hela Cirkus Mellisplace. Under tiden har bloggen spottat ut inlägg enligt schema.
Den som gissar rätt på var vi satte upp vår föreställning vinner ett inlägg! (Ska jag säga "Grattis Tomas!" i förväg?) ; )
Jag och maken var på Festspelens avslutningskonsert. Sofia Karlsson med band gjorde succé. Det var en fantastisk upplevelse. Jag tror nästan jag är lite kär.
Ida Fahl skriver i Piteå-Tidningen;
"Det är första gången Sofia Karlsson med band spelar i Piteå, men det råder inga tvivel om att hon har lyssnare även här. På några sekunder har hon trollbundit hela publiken och det dröjer inte länge innan hon förmår den att lyfta sina händer mot skyn och applådera medmusikanterna. Detta, inklusive en återkommande meditativ armhöjning för initialt tankarna till ett Tomas di Levianskt väckelsemöte, men det hinner lyckligtvis inte gå så långt att folket i enad tropp faller ner på knä och utbrister Halleluja. Men det är allt bra nära ..."
Här kan ni läsa hela artikeln.
på en nästintill folktom strand (Gläntan 10:33)
när man kan trängas i en kokande gryta? (Norrstrandsbadet 13:49)
Jo, för att det blåste så mycket vid stranden att folk låg och kurade bakom dynerna. Sonen var inte nöjd, han försökte stoppa vinden med sin lilla hand. Det gick sådär, så vi packade ihop och drog in till stan igen för att möta upp min syster och hennes pojkar.
(Filmer från tisdag förmiddag. Jag åkte ensam ut på projekt bada med små barn. Tur att man gillar att bada själv.)
Att vara i Norrtälje under Jazzdagarna är som att kliva in i filmen Cocoon. Vitala seniorer med sväng i benen, härligt!
Hon som sjunger heter Moneth De Leon. Det var tryck i den damen. Eller vad sägs om det avslutande rockstjärnehoppet i extranumret 'Route 66'. Yeah!
"Titta mamma (infoga valfritt brummande fordon, i detta fallet 'plyplan') !" har varit den mest frekvent hörda kommentaren.
Spännande att resa med tvååringar. När planer lyfte och han kände G-kraften sa han "Mamma, plyplan lamla!" med förskräckelse i blicken. Men flygplanet ramlade inte, vi nådde slutdestinationen dvs farmor utan större bekymmer.
På kvällen vid nattningen fanns många nya intryck att bearbeta. Han upprepade frasen "Plyplan landa snaaat, plyplan landa snaaat..." tills han somnade.